Fler barn eller inte?
Har alltid velat ha två barn. En pojke och en flicka. Niklas och jag är överens om att vi vill ha en av varje. Men nu börjar jag fundera lite. Nu är det ju inte bara jag och Niklas längre.
Vill vår sötnos verkligen ha ett syskon? Vill han dela mamma och pappas uppmärksamhet med någon annan? Är det egoistiskt att vilja ha en till? Vad är egentligen bäst för sötnosen?
Det är frågor som jag börjat ställa. Själv har jag ju en syrra, men hon var ju redan utflugen när jag flyttade in. Mamma var dagmamma så mycket barn hade jag runt mig redan från början, men de gick ju hem. De var inte med på våra semestrar. Hur är det egentligen att ha ett jämgammalt syskon? Hur är det att dela på uppmärksamheten? Det kanske är bäst att var själv? Få all tid.
Hur är det att ha två barn? Hinner man med båda? Kan jag alltid vara rättvis? Kommer två kunna känna sig lika älskade som en eller får de dela? Kan jag bli lyckligare? Är ju så lycklig över sötnosen. Har svårt att tro att lyckan kan bli större. Hmmm... tål att tänkas på.
