CiaEmbretsen

Med skräck blandad förtjusning har jag bevittnat när min son ätit leverpastejmacka. Själv äter jag inte kött, men han ska få välja. Niklas käkar kött och var en god förebild i hur man äter leverpastejmacka.  

Roll: Hans Andersson
Klädsel:  Blåskjorta, blåbyxor, höga gummistövlar.

Rekvisita: Högaffel                                                                                     
Ålder: 45år
Gester/Mimik: Taffliga, klumpiga.                                                            
Position: Arbetarklass.

Relationer: Hinner inte med så många fler än sönerna och deras vänner.

Personlighet: Otursförföljd. Lite egen.

Personliga styrkor: Strävsam.

Svagheter: Tafflig, klumpig. För snäll.

Familjeförhållande: (Hur många syskon? Vart bor de?)

Pappa till Sven och Erik. På bondgården.

En händelse som påverkat starkt och format rollkaraktären: (Dåtid)

När frun lämnade han med jordbruk och två söner på tre och två år.

Såg på Efterlyst på TV3 i går. Inte ofta jag gör det då jag tycker att det är ett alledes för läskigt program. De känns som det går ut på att skrämmas. I går tittade jag i alla fall. Detta eftersom det handlade om fallet med förgiftat älgkött i Furudal. Tycker det är bra att det tas upp på efterlyst. De borde satsa på vargturism och se vargen som den tillgång den är istället för att försöka bli av med den.     

Har vart skönt att ha Niklas hemma lite längre. Det är så skönt att ha någon som man gillar så mycket att dela livet med. Igår var vi till Borlänge och köpte en ny mikrovågsugn. Den vi hade innan hade 16 år på nacken och orkade inte mer. I lördags gav den upp R.I.P.  Hittade också en katt på hjul till sötnosen. Det blev även en sköldpadda med en massa aktiverings saker på. Sköldpaddan var ganska dyr men när nästan alla andra leksaker är secondhand så må det vara hänt.  


Den här fick följa med oss hem.

Idag ska följande scener repeteras:

Idag har vi vart till Leksand en sväng. När syrran var liten hade mamma och pappa en foster dotter. Hon och hennes man plus son är i Leksand på hockey cup. Så vi har vart dit och sagt hej. Det är mer fart i Leksand tror jag.

Sötnosen ligger på golvet och leker med ett lejon. Var in på leksaksaffären i Leksand och kikade efter ett sådant där djur med hjul. Ett mjukt tänkte jag att han skulle ha men det fanns inga.

I morgon är det musikal rep. Äntligen! Blev ju inget förra veckan eftersom jag blev sjuk. Hoppas att alla kommer som ska vara med bara. Drygt när inte alla är på plats.

Nu ropar sötnosen och jag ska hoppa ner på golvet och leka med han.    

Undrar vad jag ska hitta på för jobb när föräldraledigheten tagit slut. Jag jobbade ju som konståkningstränare i två klubbar när jag blev gravid. Fast det var inget fast och tjänsten är såklart upptagen nu. Jag är utbildad idrottstränare på högskolan (OBS inte idrottslärare). Nja... vet inte om det var så klokt att gå det. Jobben växer ju inte direkt på träd. Men mitt mål sen jag var ca 12år har vart att bli konståkningstränare. Pluggade vidare på högskolan direkt efter gymnasiet och var tvärsäker på vad jag ville bli så då var det ett självklart val.  Sen dess har jag hunnit gå ett år på folkhögskolan också, Kreativt entreprenörskap. Hade bygdespelet "Kulla och Mas, Vilket Kalas!" som projekt.

Hoppas att den här fredagen är lång så att vi hinner städa klart. Får kanske besök av en kompis till Niklas med familj i eftermiddag. Det blir trevligt i så fall.

Det är roligt att det händer saker på Rättviksparken. De håller på att renovera och fixar till ett kök. Det känns positivt att det satsas. Hoppas att parken kan blomma upp igen.

Kan du hålla en hemlighet? Jag har gjort nått som är lite busigt. Jag har en faster som jag gillar. Hon har jag busat lite med. Har betalt en prenumeration på Hemmets Journal till henne. Ni får inte säga nått. Hon ska få gå och undra och fundra.

Blev inspirerad av att någon gjort så till syrran i present.

Ooj.. det som brukar vara så lugnt och skönt på babysimmet. Fick mer eller mindre en chock när jag gläntade på dörren till omklädningsrummet igår. Det var mammor och bebisar överalt! Högt och lågt. Alla skåp var upptagna, alla bänkar var upptagna och golvet vart fullbelamrat med barn och diverse tillbehör.

Jaha, och vart ska vi få platts tänkte jag. Tagna av röran gick vi och satt oss utan för på en bänk. Funderade lite, gick in och kikade igen. Kom att tänka lite på min gamla konståkningstränare (den ryska) hon sa att vi var för snälla och att vi borde använda armbågarna mer.

Tar sötnosen under armen och likt en rugbyspelare parerar jag mellan barn och mammor.  Finner en liten bänksnutt och två krokar! Lycka!

Inte lika mysigt med alla dessa kroppar och tingens runt omkring en!  Till hösten blir vi nog inte att fortsätta med steg tre. Då kan ju sötnosen bada i lite kallare vatten också så då kan vi ta vagnen till Rättviks basäng. Vore kul att utbilda sig till babysiminstruktör. Lite dyrt bara, få se om jag hittar någon som vill sponsra mig.

Gissar att någon tagit illa upp om jag fotat i omklädningsrummet. Så det får räcka med dörren in till badet.

Rättvikssimhall som börjar ta form. Ska vara klart till midsommar. Får väl hoppas att den duger att plaska i alla fall.

Ett säkert vårtecken är när stånden börjar ploppa upp på grusplanen vid Knektplatsen här i Rättvik. Då vet man att snart är det vår.

Mamma och svärmor är i full gång att ordna med kläder till "Stick iväg Jack". Jätte skoj! Mamma syr underkjolar för brinnande livet och svärmor shoppar kepsar. Ni ska ha en stor kram för ert fina jobb!

En stilig keps och underkjolar.

Har skickat iväg foldern och affisch till Classic Car Week. De andra samverkansparterna har godkänt materialet så snart går det förhoppningsvis i tryck.  

Efter lunchen i dag så ska vi ta en titt på Erikshjälpen. Sen bär det direkt av till Falun och babysim. Det är så mysigt att plaska i vattnet med sötnosen. Han tycker att det är så roligt! Hela han strålar. Man ser hur förväntans full han är redan i omklädningsrummet.   

När jag och sötnosen kom till mormor i går väntade en överraskning!  Hon Hade tydligen läst bloggen och en söt mössa väntade på oss.  TACK!

Min möss ide håller farmor på att  jobba med.

Har alltid velat ha två barn. En pojke och en flicka. Niklas och jag är överens om att vi vill ha en av varje. Men nu börjar jag fundera lite. Nu är det ju inte bara jag och Niklas längre.

Vill vår sötnos verkligen ha ett syskon? Vill han dela mamma och pappas uppmärksamhet med någon annan? Är det egoistiskt att vilja ha en till? Vad är egentligen bäst för sötnosen?

Det är frågor som jag börjat ställa. Själv har jag ju en syrra, men hon var ju redan utflugen när jag flyttade in. Mamma var dagmamma så mycket barn hade jag runt mig redan från början, men de gick ju hem.  De var inte med på våra semestrar. Hur är det egentligen att ha ett jämgammalt syskon? Hur är det att dela på uppmärksamheten? Det kanske är bäst att var själv? Få all tid.

Hur är det att ha två barn? Hinner man med båda? Kan jag alltid vara rättvis? Kommer två kunna känna sig lika älskade som en eller får de dela?  Kan jag bli lyckligare? Är ju så lycklig över sötnosen. Har svårt att tro att lyckan kan bli större. Hmmm... tål att tänkas på.

När jag var på promenad alldeles nyss med sötnosen så såg jag något otäckt. Det var en tant som var ute och gick med en stor hund. Hade det bara stannat med tanten och hunden så hade det ju inte vart så farligt MEN det är en katt med i historien också. Tanten har den stora hunden lös. Vilket för mig är ofattbart att man har när man inte har kontroll på hunden. Ja ni har säkert gissat vad som hände när hunden fick syn på katten. Den sprang efter förståss. Den lilla katten försökte rädda sig själv upp i ett träd som vilken annan katt som helst.

MEN hunden var för stor och snabb! Den fick tag på den stackars lilla katten. Högg den över svansen och rumpan. Såg mycket otäckt ut. Katten rasslade ner från trädet i hundens stora käft. Jag fick lov att stanna och titta hur det gick med katten. Tanten försökte få hunden att släppa.  Katten försökte få hunden att släppa genom att boxa så gått den kunde med en tass där alla klor var dragna. Jag försökte få hunden att släppa med min arga blick.  Jag tänkte frenetiskt på vad jag kunde hitta på, jag kunde ju inte gå dit med sötnosen sovande i vagnen.

Hunden släppte. Tanten fick bort hunden. Katten stod kvar och bara flämtade. Under tiden striden på gick har det kommit en till tant fram och kikat från ett av husen där det hela utspelat sig. Tanten med hunden går in i huset bredvid. Jag känner att nu måste jag gå fram och se hur det gick med den stackars lilla katten. Den ser helt skräckslagen och förstörd ut. När jag kommer närmare pilar den andra tanten in. Hundtanten kommer tillbaks utan hund denna gång. Jag säger: "Hur gick det med katten? Det såg otäckt ut vet du vems det är?" Jag tänker att den kanske behöver hjälp och att ägare vill nog gärna veta vad som hänt. Hade jag velat om det var min katt. Det är hennes, säger tanten och pekar mot den tanten som försvunnit in. Nu är jag nära och då ser jag att katten inte mådde bra innan den blev anfallen häller. Antagligen därför tanten försvann när jag närmade mig. Katten är så mager så jag ryser av minnet. Den ser väldigt mager ut säger jag till hundtanten. Ja säger hon och vänder och går in igen.

Kvar står katten och flämtar.  Jag lockar lite på den men vill samtidigt inte att den ska komma för den ser så mager och sliten ut. Tänker att den kanske har någon läskig sjukdom som kan smitta mina katter. Katten kommer alla fall inte. Den bestämmer sig på en sekund vänder sig och springer in till sig där balkongdörren står öppen. Den tanten syns fortfarande inte till.  Jag går hem.

Vad ska man göra när man ser att ett djur far illa? Borde jag anmäla? Katten såg helt klart vanvårdad ut. USCH lider med katten. Lider med hunden också för dess naturliga instinkt är ju att jaga katten. Tanten skulle haft den kopplad!!

Det är bättre i min stackars rygg. Så i dag kan jag inte motstå att gå en promenad. Strålande solsken dagen till ära.  Kanske kan lura med mamma till Ta Till Vara. Är på jakt efter 50-tals saker till musikalen.  Skulle vara häftigt om någon kunde spela tvättbräda också. En sådan ska jag försöka hitta!   

Nu blir det att gå i väg på lunch. Har den otroliga lyxen att jag går över till gården bredvid varje vardag och käkar lunch.  Mamma och pappa är snälla och fixar. Syrran som jobbar här på samma område kommer också ditt de gånger hon har möjlighet. Detta om nått är vardagslyx!! Att få träffa sina nära och kära så ofta. 

Min lilla älskling på 8 månader har äntligen hittat nått han gillar att äta, Apelsin! Eller äta och äta... det var väl kanske att ta i. De flesta gånger så blåser han av det som är på skeden så det far ut över hela bordet. Men från att ha vänt bort huvudet med en ogillande grimas så är detta ett framsteg.    

Nu har jag vart lite huslig. Kör en diskmaskin, har lagt i en tvätt och har plockat lite i köket. Jag är inte något hemmafru material. Det är min älskade man som står för städningen här hemma. Jag har svårt att se när det behövs städas. Har huvudet fullt i så mycket annat tror jag. Han är där i mot som en hök och ser vart enda damkorn!  Fantastiskt! Han tycker att det är konstigt att jag kan gå oberörd förbi ett blomblad som ligger på golvet och inte se det. Men vem har tid att springa och titta på golvet hela tiden? 

Nä, måste nog göra lite mer nytta så att jag bidrar lite i alla fall.      

Såg att Svante blivit ny ordförande i hembygdsföreningen. Det kan nog bli bra. Han är trevlig och rak enligt min uppfattning. För övrigt tycker jag att de är lite dåliga på att ta till var på "ungdomarna" i hembygdsföreningen.  Jag har vart medlem men ska nog inte vara det längre. Här kan ni läsa artikeln om hembygdsföreningens nya ordförande.

http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=64168&epslanguage=sv